Ove är en mycket omtyckt och trevlig chaufför som man ser nästintill var dag då han tillbringar de flesta av sina raster i lunchrummet på Åkericentralen. Om det bjuds på fika kan man alltid räkna med att Ove ska dyka upp. Varför vi bjudit in honom till en extra pratstund just nu är för att han bara har några dagar kvar bakom ratten innan det är dags för honom att lägga karriären på hyllan och gå i pension. Vi anar att det finns spännande historier från förr som bara de som varit med från start känner till.
Egentligen kör du redan på övertid Ove, hur kommer det sig att du inte lagt av tidigare?
— För att det är så roligt att jobba, skrattar Ove. Det är gött att komma ut och träffa folk.
Berätta lite om din bakgrund, varför blev du lastbilschaufför?
— Jag jobbade först som bilmekaniker på en verkstad i Alingsås. Det yrket slet på axlarna, man stod ju under den där liften och skruvade varje dag så till slut orkade jag inte mer och bestämde mig för att börja köra lastbil istället. Så när jag var 38 år tog jag över efter farsan som varit med och kört sedan Åkericentralen startade 1955. Jag minns att jag åkte med honom mycket i lastbilen, jag och brorsan skolkade från skolan och åkte med nästan jämt!
Vilka förändringar har du sett genom åren?
— Största förändringen måste väl vara när telefonen kom. Innan dess samlades alla i chaufförsrummet på Åkericentralen varje morgon och fick sina uppdrag utdelade. Vi hade komradio i bilarna så visst kunde vi nå varandra och den fungerade på ganska långt avstånd, men telefonen har ju underlättat en hel del. Komradio används fortfarande för kommunicera bilar emellan eller så kan man med hjälp av den få tag i lastmaskinen i krossen. Nackdelen är väl att alla kan höra vad som sägs.
Förr var det lite större konkurrens om jobben inom centralen, jag tycker det är bättre stämning nu och en starkare sammanhållning.
Trivs du med ditt yrke? Vad gör det bra?
— Ja, jag har aldrig funderar på något annat än det här! Det är så fritt och bra på alla sätt och vis.
Vad har du för fordon?
— Vi har alltid haft kranbil med tipp, farsan och jag. Tillbehör som skopa däremot var ovanligt i början. Det har blivit lite olika bilar genom åren, men den senaste köpte jag 2010 för att kunna vara med på ett större vägbygge där det ställdes högre miljökrav på bilen än vad min gamla klarade av.
Hur ser din arbetsdag ut?
— Jag har nästan alltid startat min dag på centralen. Där finns alltid kaffe och om man har tur även fika. Sen bär det av ut på olika uppdrag, nästan lika mycket gruskörning som krankörning har det blivit med denna bilen. Vanligaste kranuppdragen brukar vara antingen skopa ut grus eller plocka upp ris.
Stöter du på några problem?
— Jag kommer inte på något särskilt, ibland händer det väl lite grejer men jag tror jag har klarat mig ganska bra. Ja, det var väl den gången jag körde ner grannarnas brevlådor hemma, alla utom min egen. Det var halt i backen hem så lastbilen kanade baklänges ner och drog med sig brevlådorna. Det var ju lite retligt, men det gick bra ändå.
Vad gör du när du inte kör lastbil?
— Det vanliga pysslet med huset, kör in ved och sånt. Sen umgås jag ju med familj, barn och barnbarn såklart.
Vad kommer hitta på nu som pensionär?
— Det blir nog ut och åka mer med husbilen. Vi brukar åka till Frankrike varje sommar, det har vi gjort sen säkert femton år tillbaka. Kanske stannar vi lite längre nästa gång!
När detta publiceras har Ove redan kört sin sista arbetsdag på Åkericentralen. Stort tack för den här tiden, Ove. Vi kommer sakna dig!
