En solig tisdagsmorgon i juli kommer Ronny Hellström in på mitt kontor med en kopp kaffe i handen. Nu i semestertider har han det en smula lugnare i schemat och hinner med en pratstund. Vi sätter oss och snackar lite jobb, han berättar om sin bakgrund som lastbilschaufför och sedan om sin nya kranbil.

— Jag är född in i ett åkeri som startades redan 1955. Min far är en av grundarna till Åkericentralen i Alingsås, så det föll sig naturligt att jag skulle arbeta med detta och så småningom ta över och driva åkeriet vidare. Vi hade ett par dragbilar som körde för Alingsås Tvätteri, så länge som 40 år höll vi på med det.

Förutom dragbilarna och tvätten har Ronny provat på lite av varje. 1988 köpte åkeriet en kombinerad krok- och kranbil med möjlighet till varierande uppdrag. Ronny berättar att han tycker att det är trist att hålla på för länge med samma sak. Han tröttnar snart och vill iväg på nya äventyr.

— Vi var tidiga med att köpa in och köra teleskoplastare. Det ledde sen vidare till en tipp- och kranbil, berättar Ronny.

År 2004 köpte Ronny ut sin far och sina bröder ur åkeriet. Nu för tiden kör han endast kranbil. Det blir mycket byggmaterial som tegel, gips och virke, ibland även maskiner. En del monteringsjobb med kran sysslar han också med, inte helt ovanligt är det att Ronny är iväg och monterar glas.

— Då gäller det att hålla sig lugn och ha tålamod. Man har inte råd med några förhastade ryck, man får ju bara en chans när man monterar glas.

Här monteras glaspartier

Några större bekymmer verkar Ronny inte ha råkat ut för, han har en inställning att det mesta går att lösa och lyckas man inte med sin egen utrustning får man ta hjälp av en kollega vars bil kan vara bättre lämpad för uppgiften. Det låter enkelt och problemfritt när Ronny berättar om sin vardag, men han förklarar varför.

— Man måste skapa sig fungerande rutiner. Det är ofta tunga grejer vi arbetar med och vi har mycket utrustning på våra kranbilar som ska stängas av, fällas in, monteras eller plockas loss. Jag ser alltid till att bilen och utrustningen är återställd och i körklart skick innan jag t.ex. går på rast. Då slipper jag komma tillbaka till en halvklar bil och riskera att glömma viktiga detaljer, man vill ju inte göra misstaget att ge sig iväg med stödbenen ute eller kranen uppe.

Nu i juni fick Ronny plocka ut sin nya bil. Den gamla bilen hade kranen monterad bakom hytten och ett tippbart flak. Numera sitter samma kran monterad längst bak på den nya bilen och flaket är fast. Kranen har samma räckvidd som tidigare men Ronny tycker att man når bättre med den monterad på detta vis.

— Både när jag monterar glas och lägger ut armeringsnät för betongplattor är det smidigare att slippa lyfta över hytten, man har ju möjlighet att svänga kranen mer utan att hytten blir i vägen. Sen behövs inte längre några stödben i fram, bilen fungerar själv som motvikt istället.

Precis som tidigare så har denna kran möjlighet att kunna drivas med el. Det betyder att bilen inte behöver stå igång och föra oväsen eller släppa ut onödiga avgaser. Har man bara tillgång till s.k. ”byggström”, ett särskilt uttag som ofta hittas på byggarbetsplatser, så funkar det att köra kranen med bilen avstängd. Toppen för miljön!

— Det kan vara särskilda tillfällen när man vill ha bilen avstängd, som vid inomhusjobb eller känsliga miljöer.

När jag hör Ronny berätta sin historia och funktionerna på hans fordon känns det verkligen som att han gillar det han gör.

— Jag trivs jättebra med mitt yrke, jag tycker det är kul hela tiden! Men hade jag inte kört kranbil hade jag nog inte hållit på alls, jag gillar utmaningarna med den typen av bil. Köra från A till B, fram och tillbaka, är inget för mig. Ju krångligare körning desto bättre. Jag skulle inte ens kört något sådant om jag så hade fått en grusbil, skrattar Ronny.

 

 

Skrivet av Hanna Gärdnér, Åkericentralen Alingsås