Redan vid fem års ålder tog Mats Angervall plats i en lastbilshytt för första gången. Bilen var hans farbror Nisses – och han trivdes direkt. Där och då bestämde han sig: Det här vill jag göra. Och på den vägen är det.

Idag är Mats 55 år, egen åkare och fullvärdig medlem i Åkericentralen i Alingsås sedan 2018, och han ångrar inte för en sekund sitt beslut att bli lastbilsförare – detta efter drygt 37 år på vägarna.

– Jag lever min dröm helt enkelt. Bilen är mitt andra hem och här känner jag mig väl till mods. Det är bara att njuta, säger Mats och skrattar.

Nu är han extra uppspelt då en helt ny bil, givetvis en Scania, är på gång senare i höst.

– Förmodligen min sista, men troligtvis en härlig känsla när den fabrikslevererade hytten och ramen är helt klar vad gäller påbyggnad och lackning.  Vi pratar alltså om en Scania R520 med en V8-motor. För mig som biten Scaniaåkare finns det helt enkelt inga andra alternativ.

Redan 1984, vid 18 års ålder, började Mats köra hjullastare och två år senare var det dags för lastbil. 2011 startade han en egen firma under namnet MA Grus och Maskin. Några år senare fick han kontakt med Åkericentralen och började köra för dem, innan han ytterligare några år senare blev fullvärdig medlem. Inte heller det ett beslut han ångrar för en sekund.

– Upplägget passar mig som hand i handske. Jag slipper en massa administration, marknadsföring och får avlastning vad gäller bokningar och dylikt och kan bara fokusera på att serva kunderna. Likaså är det en enorm fördel om jag är bokad på jobb och någon kund ringer och vill ha hjälp. Då fixar centralen så att denna kund får snabb service av någon annan – perfekt! Det är värt varenda krona…

Just det där med att serva kunden ligger Mats varmt om hjärtat.

– Det är kunden som betalar ens lön och kan man då göra det där lilla extra så blir kunden förhoppningsvis kvar. Jag gillar verkligen kontakten med kunderna och försöker se till så att de blir nöjda. För mig handlar det om yrkesstolthet.

Hur ser han då på förutsättningarna som åkare idag jämfört med för 30 år sedan?

– Det är olika som natt och dag – på gott och ont. Tekniken har gått framåt, men det har å andra sidan blivit oerhört stressigt. Tempot är betydligt högre i trafiken. Men jag ska inte klaga. Så länge det finns jobb, man trivs i hytten och Radio P4 består så tröttnar jag inte…